Idag är det alla hjärtans dag. Inte mycket att hurra för precis, eftersom man är där man är. Men igår var en väldigt trevlig afton i alla fall. Först klippte jag mitt hår hos den mycket noggranna frisör Sandrine och billigt var det ($0!). Sen bar det av till Aladdin’s där Vince jobbar, där jag, Calle, Sandrine, Emmett och hans fru dinerade. 4-rätters för $12 är extremt överkomligt får man sää, det var en vallentines special såklart. Och efter detta drog vi iväg till en restaurang/bar i Old Town (ehm, namnet har runnit ur minnet, något med trader vicks). Åh så det dracks! Här var priserna lite mer liberala, något man mer är van vid hemma, så plånboken fick känna på lite, men tyckte allt att det var det värt. Först var jag ångerfullt konservativ och drack en Capirihina (sp?), en brasiliansk dryck som inte är direkt ovanlig. jag har i alla fall stött på den förr. När väl nerverna hade stillats lite av denna brännande dryck (inte direkt), så vågade modet sig fram. En Suffering Bastard häldes i strupen tätt därefter, och sen en Zombie. Japp, jag siktade på att välja dem med de konstigaste namnen, det var taktiken. Vad de innehöll är mindre viktigt, gott var det i alla fall! Tror det var rom i den förstnämnda, och ehm något annat i den andra, en gurka minns jag. Inga problem att somna när man kom hem i alla fall.
Nåja, över till lite mer vuxna ämnen. Vad ska Pär göra härnäst är frågan. Är katedralen färdig, eller ska det pluggas vidare? Jag tror jag har bestämt mig nu. Jag tänkte söka till ett Masterprogram i Linköping till hösten. Mer specifikt: Business Administration – Strategy and Management in International Organisations. Har inte fått klartecken ännu att detta kommer gå helt smärtfritt, men just nu ser jag bara fördelar med det valet, jag börjar bli extremt taggad, och det känns helt rätt liksom.
Fördelar: finanskrisen har inte gjort att man behöver skynda sig ut i arbetslivet, tar två år men kanske går att korta ner genom att tillgodoräkna diverse kurser, master+bachelor > bachelor+bachelor, högre lön i slutändan, CSN-lånet räcker precis till att slutföra examen, andra året kommer sammanfalla med Cecilias sista år i linkan (pleeeeassee?) dvs vi tar examen samtidigt vilket ju är förträffligt najs, jag kan skaffa såkallad “spetskompetens” inom flertalet områden och väldigt sannolikt inom sådant som jag tycker är KUL, studentlivet är det livet som man efteråt inte ville skulle ta slut även om man kan tröttna på linkan ibland, jag kan hoppa på programmet och skita i de strökurser jag har efter mig från det gamla progammet (japp, kommer inte längre gå sprek) vilket i nuläget endast är de där förbenade franskakurserna, programmet är helt på engelska vilket jag inte direkt har några problem med, tvärtemot ser jag fram emot att använda mina eminenta engelskakunskaper som finslipats till perfektion här i staterna och så slipper jag stressa över att jag aldrig pluggar franska (dock kommer min ambition att någon gång kunna tala detta språk någotsånär bra inte att försvinna på grund av detta, tvärtemot tror jag att när det inte längre finns någon utomstående press att studera språket så kommer jag få större lust att göra det på egen hand, jaja den som lever får se men det är min förhoppning i alla fall).
Nackdelar: ehm tar tid, uhhhh linkan 2 år till??, ………
Så, som det ser ut nu, en master verkar inte helt fel.
Pappa 
admin 
Nu skriver du dem istället för de igen…tsss…